carjo

Funderade på om jag skulle skriva nåt här snart igen. Något kul har inte hänt o inget direkt tråkigt heller. Egentligen har absolut inget speciellt hänt.

Är i en tuff period nu igen. Det är ångesten o klumpen i bröstet som förtar min vardag. Glädjen är som för alltid borttappad. Bra saker händer o jag ler åt det ibland, men inte innerst inne. Det är som det inte når in, längst in. Jag har så svårt att känna engagemang o entusiasm istället ligger det som en likgiltighets känsla i allt. Vaknar sent omsider på morgonen sen bara är jag fram till kvällen då sömnen äntligen tar mej bort en stund. I sömnen är min bästa tid, då de riktiga tankarna får vila. Visserligen drömmer jag o snurrar till saker i drömmen med, men oftast sover jag lugnt nu mera o det är skönt.

En tur till Linköping har vi gjort idag. Ikea o City gross. Det är en pers varje gång. Lite snurrig har jag väl alltid varit men nu tar det priset. Jag känner mej förvirrad bland allt folk o alla prylar. Det snurrar o illamåendet kommer. Att sen komma ihåg vad man skulle handla är för mycket begärt. Utan lapp skulle inget vettigt bli gjort. Det som inte skrivs ner blir definitivt bortglömt. Mitt dåliga minne skrämmer mej verkligen. Det är inte bara skitsaker som försvinner utan även viktiga ting.

Trots att jag inte gör speciellt mycket så blir den minsta ansträngning så tröttande. Det är definitivt inte normalt bli så trött så man vill gå o sova efter en kort shopping sväng. Huvudet känns som det ska sprängas i bitar eller brinna upp. Undrar om det någonsin ska bli bra igen. Jag tvivlar på det.

Mitt IQ har sjunkit till fiskmås nivå. De få som rör sej därinne har att ta sej fram i segaste sirap. Jag som var kvicktänkt en gång. Jag är inte den jag en gång var… Jag vet inte hur mycket det märks att jag förändrats. Jag gör allt jag kan för att det inte ska märkas men tror nog jag lyckas rätt dåligt. Vill inte erkänna att det är så här fast jag inte kan hjälpa det. Alla depressioner, mediciner o behandlingar hade satt sina spår redan innan men efter Andreas död känns det svårt att hitta meningen att kämpa. Sorgen har tagit mej så hårt. Förlåt alla er jag inte räcker till för.