carjo

Jag hoppas o tror på att man kan få tecken från de döda. Men man måste då vara öppen att ta emot dom. Andreas har sänt mej många tecken. Både i vaket tillstånd och i drömmen. Tänkte nu berätta om ett av dem i dag o också dela med mej av en dikt igen som handlar om just den gången.

Det var en solig o varm sen eftermiddag o jag satt på trappan till gäststugan. Tårarna rann utför mina kinder o jag försökte stå ut med ett glas vin som tröst. Korkat att göra så men jag är korkad ibland.
Det kom en fjäril o satte sej på min axel. Det var ju i och försig inte så märkligt i det..men den satt kvar så länge ..säkert i 10 minuter. Den var så vacker med alla regnbågens färger. Så flög den iväg o samtidigt stannar bussen o Fredrik o Simon kliver av.

Simon är en riktigt god vän till Fredrik o Andreas enda sen barnsben. Han har alltid gillat att sjunga o gjort det mer än gärna. Ibland orkade väl inte grabbarna lyssna när verserna blev för många o långa, men då kom han till mej i köket o fortsatte sin sång. Under den tiden han var i målbrottet var det nog hellre än bra många gånger. Men glädjen har han alltid spridit omkring sej. Och glädjen hade han med sej även den här dagen när han kommer fram till mej med guran under armen. Slänger sen fram en stol o sätter sej framför mej o säger att han ska spela en sång för mej.  Inget hade kunnat vara mer välkommet o jag sänder honom ett stort tack för det.

Jag har tränat in en ny sång med Lasse Winnerbäck som jag ska sjunga för dej Carina, säger han.