carjo

Visst blev det en helt underbar samling!!!

Nu hoppas jag att det ska finnas lite inspiration kvar här hemma oxå även om det verkar som om vicklingen kommer att äga rum i tvsoffan...:(....o inte på den sköna stranden.
Tyg i massor o fina rep som vi i princip lensat hela Almunecar på, fyllde vårt bagage till sista tillåtna grammet. Man får verkligen hoppas att de bofasta inte har behov av rep förrän affärerna hunnit beställa hem mer.


Vi njöt av en underbar Paella de två sista dagarna...ja den var så god att det fick bli repris. En riktig höjdare på en restaurang på "vår" strand. Tesorilla stranden. Där blev vi så väl omhändertagna så luncherna tog flera timmar.
Här ser ni en bild när jag fick prova på att röra lite i den stora Paellan.




Visst ser det mumsigt ut!!!!


Ska försöka memorera smaken o känslan när man sitter hemma i köket o huttrar framför en korvstroganoff...

Jag undrar varje gång varför man väljer att bo i vårt kalla land när det finns valmöjligheter. Ärligt tror jag att det är fegheten som gör sej påmind.. Beundrar de som vågar bryta upp o flytta iväg!

Men man flyttar inte från sin smärta tyvärr...den bär man med sej ständigt o jämt oavsett var i världen man befinner sej. Även om jag faktiskt lyckats ta lite semester från den värsta sorgen. Mycket välbehövligt.

Men det är helt klart bara en paus för väl hemma igen sköljer verkligheten över mej o allt kommer i efterskott.
Idag har tårarna runnit hela dagen o det går inte att hejda hur gärna man än vill.
Ut måste de förmodligen för det finns inte en chans att hålla dom på plats.

Jag kan till och med känna lite dåligt samvete för att jag mått så bra några dagar även om jag nog vet att det är tankar som bara missgynnar mej och inget Adde önskat sin mor heller.

Jag såg ingen blåbärspajsätande son på de vita molnen o inga andra änglabarn heller tyvärr, men en liten trollslända var på besök nära mej där nere o kanske kanske den hade lite blåbär om munnen...

Resan hem gick bara bra även om både Gun o jag var rätt trötta då vi helt onödigt båda två legat o hållit koll på klockan hela natten för att inte missa vår taxi i den tidiga morgontimmen.

Att kliva ut ur planet var en chock för kroppen...regn o svinkallt i Norge...hua..

En tröst är att paradiset står kvar o att det är bara 3 timmar o 50 minuter dit.

Jag är så glad att jag har en syster med sommarhus i Spanien o inte i Eskilstuna...du vet vad jag menar Gun ;)

Tack för denna gång!!!