carjo

I dag har robotjag haft att göra. Det har blivit fler än en sak som ska göras o DÅ blir det kaos direkt. Jag kan inte hålla flera saker i minnet samtidigt. För att maskineriet ska funka så måste "komma ihåg att göra" grejjerna hamna på en lista. Annars har jag fullt upp att försöka hålla kvar allt i minnet å då finns inget till övers för att börja beta av listan. Suck...snacka om hjärnskada:(

Men gjort har jag, ringt nödvändiga samtal, luftat snabeldraken, fyllt rullat o stekt 50 vårrullar, rensat svarta trumpetsvampar, vandrat med dogsen, postat en massa paket o packat ned lite nödvändigt till spanienresan. Observera att när jag ska åka har jag förmodligen inte en aning om vad som är med i väskan i alla fall. Så bäst jag skriver här att att jag lagt ner pass, kopia på passet (...ja Yvonne det är du som lärt mej att det ka med:)), försäkrings bevis, det blå kortet, o pengar. Biljetten har ju Gun så den behövs inte nu. I övrigt lär jag ju klara mej. ELLER HUR!!!!???? Resfebern smyger sej på som vanligt.

I går stod syster o jag på ett bakluckeloppis i Vibjörnsparken i Finspång. Något vi tänkt o planerat inför typ varje torsdag hela sommaren. Något har hela tiden kommit emellan. Denna torsdag blev det av trots allt. Vi hade vädrets alla makter med oss o lyckades få helt klart bästa platsen.

Pickupen var full av all världens prylar. Saker som tidigare inhandlats i tron att de behövdes. Nu var det dags att få andra att tro att de behöver dem. Affärerna gick faktiskt ganska bra. Yvonne som gjort detta tidigare visste att en gratisgodisskål gör susen. Tänk hur enkelt människan fungerar!!

Mycket folk hade vi runt vårt bord nästan hela tiden men Yvonne var ett riktigt dragplåster. Hon känner visst hela Finspång. Fast jag bott där var det inte många ansikten jag kände igen. Men Yvonne passade på att presentera mej för en massa avlägsna släktingar. Intresset är kanske inte så stort för jag har visst redan glömt hur släkt vi var...
Innan jag for hem med alla slantar o tyvärr ändå prylar till en till loppis till i skuffen, hann vi plocka en halv kasse svarta trumpet svampar i skogen. Helt otroligt!!! Men med Yvonne så händer det hela tiden :)
Dom hade aldrig blivit plockade av mej om inte Yvonne visat hur dom såg ut o precis var de växte för de var verkligen inte lätta att se kan jag lova.
Jag var inte hemma förrän jätte sent. Trött trött trött, men nöjd med att klarat en dag med så mycket innehåll även om det ger baksmälla för mej.

Nu har jag mycket korkat nog käkat upp alldeles för många vårrullar...ajajaj..
De skulle nog ätas i sama takt som man kan tillaga dom för det tar tid ska jag säga. Men äta går visst fort...