carjo

Tio månader i dag sen vi var alla tillsammans.. det känns så ofattbart att det aldrig blir så igen.

För ett år sen var vi tillsammans på påskdagen. Vi åt påskbord som jag lagat..inte att mäta sej med farmors alla dilekatesser men kanske inte så långt ifrån ändå...
Jag vet att Adde ville till farmor o farfar förra påsken men kom hem hit istället. De skulle visst inte få plats sa han.. Ens barn får alltid plats..så är det bara! Men jag är sååå tacksam att han o Emilia valde att komma hem till oss.

Denna påsken kom Charlotte, Sofie, Fredrik, Vickan o Jesper o firade med oss. Vi hade jätte trevligt, käkade gott o tog hundpromenad i solskenet. I bakhuvudet finns ändå tanken att en saknas. Adde saknas.

I lördags var Peter o jag till graven o planterade vårblommor. Det blev så fint..skönt å få rensa upp efter vintern o få bort allt som länge legat där under all snö. Det var kallt som bara den, men snart måste ju våren visa sej tycker man. Lite värme vore inte fel alls känns det som. Jag har då aldrig frusit så mycket som denna vinter. BURR!!

I dag har jag varit på mammografi i Motala. Det är helt sjukt så platta tuttarna kan bli...konstigt att de återgår till det normala efter den behandlingen. Peter skjutsade mej dit som tur var, för min körförmåga är fortfarande inte den bästa, även om det blivit mycket bättre sen jag slutade med min medicin. Jag är mycket klarare i huvudet också o inte lika mycket ångest när jag ska in till civilisationen. Kanske det går åt rätt håll ändå..hoppas!!
Men snurrig o glömsk är jag förstås en del fortfarande. Glömde tex. hämta Sofie både i går o idag...illa är det men hoppas hon kommer i morgon en sväng o att hon inte är ledsen på mej för det.

Det får vara allt för idag...