käre Gud - snälla ta väck snön äru snäll...
så där ja...testar bara lite om det finns en chans att han existerar i så fall vore ju det en mycket enkel match kan man tycka. Det är helt upp o ner med vädret. Man kan ju tro att vi bor i norrland för där hade väl en halvmeter snö varit normalt i november gissar jag.
Idag har Yvonne o jag varit på julskyltning i Finspång. Det var verkligen helt galet att ens tänka att köra bil egentligen. Men jag körde eller rättare sagt försökte hålla mej på vägen så gott det gick. O julskyltningen var nog den sämsta jag varit på. En massa gamla loppis prylar o en rödmosig karl med guran på den allt för välmående magen. Jag vet inte om han kandiderade till tomte. Hoppas det finns bättre kandidater i så fall. För barnen skull...
Har ni tänkt på vad Gud o Tomten är lika varann? Kanske är Gud en Tomte eller Tomten är Gud? Man kan ju tro på båda även om jag inte tillhör dem, om nu inte snön är väck i morgon förståss, för då ska jag köra till Mjölby o skotta mej in i stugan. Det vore så skönt med bara vägar o en möjlighet att nå dasset i rimlig tid.
Håll tummarna för min hemfärd i morgon eller hjälp mej att be till tomten...
Jul...föresten nu är det snart jul igen. Förhatlig i min värld. Julen är bara för de lyckliga få på vår jord. Där det råder en ofelbar gemenskap. Det blir på nåt sätt så påtagligt, att jag inte tillhör den skaran. Jag får hjärtklappning av bara tanken. Överallt blir man matad av julen det känns som jag skulle kunna spy upp den redan nu. Tur är att Yvonne förstår o delar spykänslorna med mej. Så låt denna kräksjuka gå över fort!!
Idag har Yvonne o jag varit på julskyltning i Finspång. Det var verkligen helt galet att ens tänka att köra bil egentligen. Men jag körde eller rättare sagt försökte hålla mej på vägen så gott det gick. O julskyltningen var nog den sämsta jag varit på. En massa gamla loppis prylar o en rödmosig karl med guran på den allt för välmående magen. Jag vet inte om han kandiderade till tomte. Hoppas det finns bättre kandidater i så fall. För barnen skull...
Har ni tänkt på vad Gud o Tomten är lika varann? Kanske är Gud en Tomte eller Tomten är Gud? Man kan ju tro på båda även om jag inte tillhör dem, om nu inte snön är väck i morgon förståss, för då ska jag köra till Mjölby o skotta mej in i stugan. Det vore så skönt med bara vägar o en möjlighet att nå dasset i rimlig tid.
Håll tummarna för min hemfärd i morgon eller hjälp mej att be till tomten...
Jul...föresten nu är det snart jul igen. Förhatlig i min värld. Julen är bara för de lyckliga få på vår jord. Där det råder en ofelbar gemenskap. Det blir på nåt sätt så påtagligt, att jag inte tillhör den skaran. Jag får hjärtklappning av bara tanken. Överallt blir man matad av julen det känns som jag skulle kunna spy upp den redan nu. Tur är att Yvonne förstår o delar spykänslorna med mej. Så låt denna kräksjuka gå över fort!!
Snökaos ute o känslokaos inne
Det förstnämnda är enklare att hantera. Med en schysst skyffel o lite muskelkraft så ger det resultat även om man får upprepa handlingarna allt eftersom det vräker ner. I dag har det varnats för snökaos o det är visst utfärdat en klass ett varning i trafiken.
Allt som oftast skulle jag vilja utfärda en klass ett varning för mina känslor. Hur jag än gör, verkar det vara min lott att hela tiden möta motgångar. Hur länge ska man orka detta? Vad har jag gjort för ont kan jag bara undra? Oron att det ska hända nått snart skaver hela tiden. O inget kan jag göra åt det heller. Jag tror jag blir galen! eh...det är jag kanske redan men galnare då, om man nu kan bli det.
Nu nalkas den förhatliga julen dessutom. Det är som ett slag i ansiktet när familjen är så splittrad. Funderar hur jag ska ta mej igenom denna tid. Juletid...jag har hatat den tiden enda sen barnsben o det har inte blivit bättre. Helst skulle jag vilja sova mej igenom hela skiten o vakna upp på annandan eller nått. Är det meningen att livet ska va som att skotta snö i motvind o aldrig komma framåt? Nog är det värt en varning alltid -en klass ett!!
Lägesrapport och min namnsdag
Två veckor har nu gått o jag har överlevt mer än väl i min lilla stuga. Vad gör det att det tar lite längre tid att diska eller att det blir lite kallt om rumpan vid besök på hemlighuset. Jag har förresten ökat komforten avsevärt genom en jätte bra frigolit sits. Man kan va gla för lite...
Värmen är det inget fel på för så varmt som jag har här hade jag inte på hela förra vintern i huset. Så frysa ihjäl kommer jag inte att göra. Hundarna stortrivs här ute. Att bara kunna släppa ut dem är ju helt underbart. Det fungerar ialla fall för det mesta...i dag har de jagat en stackars joggare. Pinsamt. Nu är de ju inga pitbull precis men ouppfostrade och skälliga är de o det kan ju räcka om man är lite hundrädd.
Ett smakprov på vitern har jag redan haft. Det kom ju ett par decimeter snö förra veckan, så snöskyffeln har blivit invigd. Det värsta med snön var att hundarna blev fulla med snöbollar som fastnade i pälsen.
Jag tror faktiskt jag ska klara att bo här. Både mamma, Yvonne o Charlotte har kommit o hållt mej sällskap. Det är jag tacksam för. Men det är helt ok att vara ensam oxå o det är ju tur. Vi går o lägger oss mega tidigt hundarna o jag. Konstigt visst har jag varit kvällstrött innan men här har jag knappt orkat hålla ögonen öppna längre än till åtta. Sen sover jag så gott....tror att det är skogsluften som är bra för mej.
Ska jag överleva allt som hänt o det som händer just nu så måste jag nog börja tänka mer på mej själv. Det är en konstig tanke o jag vet inte riktigt hur man gör men jag tränar på det. När den ena sorgen efter den andra faller ner på mej måste jag försöka hitta kraften igen...
Får väl börja med att gratulera mej på namnsdagen!
Värmen är det inget fel på för så varmt som jag har här hade jag inte på hela förra vintern i huset. Så frysa ihjäl kommer jag inte att göra. Hundarna stortrivs här ute. Att bara kunna släppa ut dem är ju helt underbart. Det fungerar ialla fall för det mesta...i dag har de jagat en stackars joggare. Pinsamt. Nu är de ju inga pitbull precis men ouppfostrade och skälliga är de o det kan ju räcka om man är lite hundrädd.
Ett smakprov på vitern har jag redan haft. Det kom ju ett par decimeter snö förra veckan, så snöskyffeln har blivit invigd. Det värsta med snön var att hundarna blev fulla med snöbollar som fastnade i pälsen.
Jag tror faktiskt jag ska klara att bo här. Både mamma, Yvonne o Charlotte har kommit o hållt mej sällskap. Det är jag tacksam för. Men det är helt ok att vara ensam oxå o det är ju tur. Vi går o lägger oss mega tidigt hundarna o jag. Konstigt visst har jag varit kvällstrött innan men här har jag knappt orkat hålla ögonen öppna längre än till åtta. Sen sover jag så gott....tror att det är skogsluften som är bra för mej.
Ska jag överleva allt som hänt o det som händer just nu så måste jag nog börja tänka mer på mej själv. Det är en konstig tanke o jag vet inte riktigt hur man gör men jag tränar på det. När den ena sorgen efter den andra faller ner på mej måste jag försöka hitta kraften igen...
Får väl börja med att gratulera mej på namnsdagen!
