carjo

Min kära syster o jag är just hemkomna från en lillsemester till Omberg. Vi har gästat det flotta turisthotellet som ligger så vackert i bergssluttningen.  Egentligen är detta vår födelsedagspresent till varandra. Istället för prylar gör vi nåt kul ihop. O kul, det har vi verkligen haft. Massor roligt har vi hunnit med på ett endaste dygn som denna tripp varat.

Först en liten sväng till Hästholmen där loppisar, vackra vyer o tjusiga båtar hägrade. Lite småhungriga checkade vi sen in o fick vårt fina rum och en välbehövd lunch. Tvårätters med ett fasligt dyrt vin till. Men äre fest så äre… Maten var iallafall helt ljuvlig liksom vädret. Mätta o belåtna traskade vi ner till Alvastra klosterruin för att…ja tro det eller ej men…ta en tupplur. Vi hittade ett superbra sovställe under ett träd vid några gamla minnesstenar.

Så skönt att få sträcka ut sej där i gräset ett tag.

 

Det blev en liten rundtur bland det forna klostrets kvarlevor också. Allt har vi förevigat med våra fotografiapparater.  Vi är nog lika tokiga i att trycka av bilder i alla sammanhang både Yvonne o jag, även om storasyster tar priset i flest knäpp.

 

 

 

När vi sen utvilade knallar tillbaka till hotellet så bestämmer vi oss för att ta bilen in till Ödeshög för att köpa lite snacks till kvällen. Det var ju några timmar sen lunch o vin så det kunde allt va ok tänkte jag. En gång i mitt liv har jag blivit stannad av polis o fått blåsa så den risken var ju mindre än chansen att vinna på miljonlotteriet. Tänk om jag ändå tagit en lott o vunnit nån stor förmögenhet. Istället kör jag rakt in i en trafikkontroll där TRE poliser vinkar in mej så mycket de kan.  Någonstans då kände jag hur blodet försvann o tankarna rusade i värsta scenariot.

 

”åka polisbil till sjukan för provtagning,  fråntaget  körkort….ja fängelse  rent av kanske…SKÄMS PÅ DEJ CARINA”.

Om de där poliserna hade varit nakna endast iklädda tomteluvor så hade jag inte märkt det så skiträdd var jag. När det sen var dags att blåsa så misslyckades jag tre gånger innan han tillsist sa de förlösande orden att allt såg bra ut. Tack Tack Tack o lov!!! Benen var som gelé o jag skakade som ett asplöv när jag tillsist fick åka vidare.  Det var sista gången jag tar denna risk det svär jag på!

 

Middagen var lika utsökt som lunchen. Denna gång en trerätters med sagolikt fint komponerade smaker. Servitören eller ja…mer likt en servitris egentligen eller i alla fall inte så manlig servitör om jag ska vara diplomatisk. Han gick då verkligen in för sitt yrke. Vi fick rätterna beskrivna för oss in i minsta detalj. Inget utelämnades, det var ursprung för råvarorna, hur de tillagades vilka delar som använts ja till och med att hallonen var HANDPLOCKADE!

 

 

 

Kan man maskin plocka hallon undrar jag???

Som om vi inte fattat första gången tog han samma ingående beskrivning när varje rätt sen väl serverades. Och inte nog med det eftersom restaurangen var liten o alla gäster åt samma meny så upprepades menybeskrivningen typ 100 gånger. Vi skratta så vi tjöt, Yvonne o jag. Två timmar tog middagen så tillsist fick vi be de där handplockade hallonen skynda på lite om vi skulle hinna ner till Krönikerspelet som stod näst på ”att göra listan”. Hela dagen var vädret helt fantastiskt och när vi väl kom ut proppmätta i både mage o  öron, möttes vi av en regnbåge värdig sitt namn. Riktigt mäktigt!

 

 

Men som alla vet -ingen regnbåge utan regn!

Så precis lagom till att vi skulle bänka oss i 1,5 timme ute i det fria för att se krönikerspelet kom regnet förstås.

Man kan ju inte ha tur jämt för det menar jag verkligen att jag haft i dag!

Men systrarna ”fransson” har ju en extra gen som troligen är bekant.

” Utifall att” genen!

Den innebär att man har egenskapen att alltid vara väl förberedd på alla eventualiteter. Därför hade vi sköna sol stolar, långkalsonger, regnkläder, slokhatt, plastfiltar, myggmedel samt lite annat mindre viktigt med oss. Det ska tilläggas att från början var tanken att vi skulle ha cyklat hit. Tänk er bara, hur packade hade vi inte varit då?

Det var många som inte har vår speciella gen, som också var där. De tittade först konstigt på oss när vi bänkat oss i stolarna med hatt, regnrock o plastfilt över knäna.  (Yvonne hade till och med en badmössa ovanpå häxhatten) För visst påminde vi om två förtidspensionerade häxor där vi satt.

 

Kanske de undrade om vi skulle delta i föreställningen. Inte vet jag, men helt säkert var att de gärna bytt plats med oss när regnet blött ner allt från den lilla koftan till de tunna sommar byxorna o myggorna attackerat all åtkomlig bar hud. Då tror jag att de önskade sej lite släktskap med Yvonne o mej ändå.

Vi frös inte ett dugg, vi hade det myggfritt o regnet hittade inte in under alla lager så istället kunde vi bara njuta av en givande föreställning.

 

 

Lite skönt var det sen att ha nära till sängen o få krypa ner under de kritvita sammetslena lakanen. Jag somnade nog bums.

 

 

Efter utsökt frukost fortsatte vi vår östgöta turné med att besöka Stocklycke naturrum och sedan vidare till Ödeshögs ”Johanna marken”.

En marknad som kanske är mest känd för att det alltid regnar den dagen och det var inget undantag i år. Tack vare passande utrustning i form av ett paraply o gummistövlar var inte det heller något hinder för att shoppa loss.  Ärligt talat så blev det inte så mycket spännande i påsen. Bara några ” bra ha grejor”, en alldeles makalöst bra sekatör som nästan klipper av sej själv om man får tro försäljaren.  Några uppblåsbara galgar o ett gäng färgglada bullformar för framtida bak var det hele.

Så skönt det var att bara ha en 15 minuters bilresa hem från semester målet. Det är verkligen underskattat att semestra på hemmaplan. Och konstigt nog så känns det som vi varit borta mycket längre än ett dygn.

 

....har alla en plats tror jag "han" skulle sagt.

Nu pratar vi ett speciellt litet djur denna gång.

Flugan.

Hur omtyckt är nu den egentligen? Jag måste erkänna att jag har mass mördat i dag...säkert 100 st små flugliv har gått åt. De är överallt dessa vidriga små kryp. Eller fän kanske man säger. Jag hatar dom i alla fall för de lägger sej i o kliver i precis allt.

Sen var vi på vår lilla cykelutflykt i dag igen. Till den där fotbollsplanen som de faktiskt fortsätter att klippa gräset på så nåt använder dom den nog till ändå, misstänker jag. Fotbollsplanen är verkligen på landet så vad är den då inte granne med om inte en härlig kohage.

Idag var det dessutom kor i hagen. Många kor! Så när vi bredde ut vår lilla picknick filt där på det nyklippta gräset kom de stormande hela ko skocken av nyfikenhet. Våra tre små yrväder fick fullständigt fnatt. Lilly skällde mest på avstånd för även om hon låter livsfarlig är hon egentligen skiträdd.


De andra två vågade sej fram bland tistlar o brännnässlor tillsammans med sin matte för att studera kor på nära håll. Å vad ser vi?
Stackars kor!
Inte undra på att de ser ledsna ut!


Här springer jag omkring hemma med flugsmällan i högsta hugg o försöker eliminera så många det går o tycker då och då att de kunde sprida lite otrivsel nån annanstans istället. I dag vet jag att de gör det  också. Korna var verkligen full-proppade av dessa envisa fän.

Så nu har jag ångrat mej, hoppas man får det. Jag vill nog inte bli ko faktiskt efter vad jag sett i dag. Vi borde starta en "rädda korna mot flugorna" grupp på  facebook istället.

Barfota

Barfota på slingrig stig

jag fram försöker gå

Vassa stenar hindrar mig

försöker gå på tå

Det går så himla sakta

och gör ont på varje sten

Hur kan man dessa akta

och få trampa på en len

Jag vill så gärna känna

mjukt gräs under min fot

och sen på gräset ränna

utan rädsla för ett hot

Den mjuka gräsmattan

har försvunnit bort

Fast det gör ont som attan

jag önskar det går fort

Tån är blodig och jag haltar

fram på grusvägen så stor

Jag önskar så att nån förvaltar

o ger mej mina skor

Det är alltid lika kul att få besöka sin syster och jag känner mej alltid så välkommen dit! Värdefullt!!





Det där med släkt är ju trots allt rätt invecklat. De får man på köpet lixom. Man väljer ju inte släkten, men man väljer sina vänner. Att få vara släkt och dessutom vilja välja släkt till vän är inte alla förunnat. Min syster är en sån...vald släkt vän...det borde finnas ett bra ord för det. Tål att tänka på..återkommer kanske om det senare.

Jag har flera valda släkt vänner men oxå sådana som bara är släkt.
Även om man råkar vara släkt är det ju inte hugget i sten att man måste vilja umgås stup i kvarten. Somliga tycks tro det och strävar hårt med konflikter som aldrig verkar ta slut. Varför inte bara acceptera...han/hon är min "släkting" men jag behöver inte älska honom/henne för det. Det borde vara så enkelt tycker jag.

Igår var en underbar dag med jätte god mat trevligt sällskap och fantastiskt vackert väder på abborrevägen. Ett härligt bad på systers egna lilla badställe bjöd lite svalka fram på eftermiddagen. På vägen ner till sjön kunde vi smaska i oss några mogna blåbär som smakade rent himelskt. Det riktigt känns på smaken att de är super nyttiga! Min tanke är varje år och detta är inget undantag att det ska hamstras en massa av det blå guldet. Hoppas jag får ändan ur vagnen o får plockat några liter nyttigheter att förgylla vintern med detta år.

Förra året när jag skulle ut i skogen för att samla bär kom värsta regnovädret när jag var mitt inne i skogen. Som vanligt hade jag irrat runt med näsan i blåbärsriset så jag hade inte riktigt koll på snabbaste vägen till bilen heller. Typiskt mej verkligen typiskt!! Tror aldrig jag varit så blöt...stövlarna var fulla med vatten och blåbären hann bli saft innan jag var hemma. Det blev bara det försöket förra året så förrådet har sinat sedan länge.

För er som inte visste det förrut så får jag väl erkänna att detta med säljsaiten Blocket har blivit lite som ett gift med stark beroendefaktor för mej o Peter. Får nog lov att säga att Peter dock är lite mer beroende än jag då. Jag är troligen bara medberoende. Som om detta inte var nog så använder vi ytterligare en drog...auktionssaitenTradera.

Ganska många timmar går åt att hålla sej informerad om allt som sker där...De nya prylarna som kommer in..alla skambud som ska läggas...ta bilder på prylar som ska ut på försäljning...hålla mailkontakt med köpare resp säljare. För att inte tala om all tid som läggs på att packa o terrorisera ICA Nära med paket som ska skickas stup i kvarten. Heltids jobb bara detta..eller ett sätt att leva kanske. Julia brukar säga att vi ska skaffa oss ett liv. Kanske hon har rätt??
Hon o Felicia o en del andra (skulle jag tro) tycker vi är rätt knäppa som orkar hålla på.
Men det är som en kick varje gång ett skambud gått i lås o man gjort ett super duper fynd. Många av fynden vi gör på blocket hamnar på tradera o det har faktiskt varit rätt lönande.






Idag heter fyndet cykelkärra. En jätte fin kärra som visserligen är tänkt att köra kids i, men som vi ska köra våra dogs i  istället. Det var riktigt kul att se alla tre sitta där inne när vi tog en cykelutflykt i kväll. De verkade dessutom tycka det var riktigt kul. Vi stannade på en stor fotbollsplan som ligger inte så långt hemmifrån. Där kunde de springa lösa utan risk att bli överkörda. Oj oj oj vad de kan springa de små liven. Lilly är värst..som en raktet far hon fram. Gräset bara sprutar runt henne.






Mitt på fotbollsplanen som förövrigt förmodligen inte använts till tänkt ändamål på länge, stod en midsommarstång. Någon aktivitet har det väl varit där i sommar ändå. Den hade säkert varit full med vackra sommarblommor och grönska för bara några veckor sen. Idag stod den där alldeles torr o allt som varit grönt en gång är nu brunt. Ändå tyckte jag att den var vacker trots allt. Även det fula kan vara vackert och det vackra kan vara fult. Allt beror på vilka glasögon man ser igenom. I dag har jag sett genom kamerans öga o då var den torra bruna stången vacker. Döm själva...

Idag är jag 44 år gammal o föredrar glass framför tårta. 

44 Det låter förfärligt gammalt visst gör det? Ibland känns det faktiskt som jag var ännu äldre innuti. Det finns så oerhört mycket att bära på som är tungt. På utsidan syns det väl inte lika mycket hoppas jag, även om jag vet att jag har åldrats minst 10 år sen förra födelsedagen.

Mina tankar går tillbaka till min 42 års dag, då jag firades i Skogssjön o Adde kom dit med sin nya tjej. Glädje!
Vet inte vem som var gladast jag eller han. Det strålade lycka om honom! Jag ska aldrig glömma den dagen.

I dag är det ett år och en månad sen han blev en ängel min fina pojke. Det går inte en dag utan han får mina tankar, min längtan min saknad. Ännu gör det så ont o varje gång bränner tårar. Hoppas det kommer en tid då smärtan inte är fullt så stark. Då alla de fina minnena får övertaget.

44 år-Det var mamma när hon fick mej. I dag är hon alltså dubbelt så gammal. 88år!!
I min värd så finns inte ens tanken på att det skulle vara möjligt att föda barn i min ålder. Nej, den tiden är verkligen förbi. Fattar inte att hon orkade en gång till efter alla de 6 förlossningar hon redan gått igenom.

Jag hann vara dubbelt så gammal som Adde med, men det var oxå hans sista födelsedag. 21 år bara.
Så ska det inte vara!!!
Barn ska överleva sina föräldrar inte tvärt om...

"Fairy in forest by Andy Hertz" heter den här bilden som Adde tecknat. Jag vill så gärna tro att han har det så där fint. Älskar bilden. Adde teknade så olika bilder. Allt från svartaste svart till rena sago miljöer. Han var nog väldigt faschinerad av båda sidor. Verkligheten var svårare att finnas i.

Ännu en dag med underbar sommar värme. Tänker skriva underbar om det så blir 50 grader varmt. Det har jag nämligen lovat mej själv i vintras. Att ALDRIG mer klaga på värmen. I dag har det dock varit nära. Men istället för att klaga härhemma gränslade vi våran MC moppe o tog en sväng runt Sommen.

Det är en heldagsutflykt det! I sakta mak rullade vi fram, jag tror inte vi var uppe i över 60km i timmen någon gång. Lite fläktade det i alla fall även om det var varma fläktar.

Några bad stopp gjorde vi för att svalka det svettiga skinnet. Ett i Trehörna. Där finns det en fin liten välskött badplats. Fast det var söndag o en av årets varmaste dagar var det mycket glest med badgäster. Trehörna är ju sannerligen inte stort, o det ligger dessutom ute i ingenstans, så det var nog bara ortens egna där. O så vi förstås, när man kommer till ett sånt där litet ställe där alla verkar veta vad alla har för skonummer blir man lite uttittad. Men vad gör nu det?? Skönt var det att svalka sej i alla fall.

Nästa stopp blev i Tranås, vid den fina badplatsen och Campingen.
Hätte hette den visst ;)
Lite kaffe en bulle och mera bad. På Hätte badet var vi sannerligen inte ensamma, det kryllade av folk i alla färger o storlekar som gjorde vad de kunde för att svalka sej efter bästa förmåga. Känslan av badet var verkligen färskvara idag. Min bikini har nog aldrig torkat så fort.
Peter fick nästan slita mej från vattnet. Man höll på att bränna ändan av sej när den skulle sättas ner på moppe sadeln igen.  Ajajaj..

Vidare puttrade vi fram, körde fel oxå, ja det kan man även om man har karta o dessutom åkt den här rundan förr. Framför allt kör man fel om man heter Carina o Peter och det gör vi ju. Vi svängde av vid en skylt där det stod Torpa, men i bara farten tyckte vi båda det stod Torpön. Det gjorde det alltså inte o jag vet inte om vi kan skylla på farten heller faktiskt.

Det som är bra med att åka fel är att man får se sånt man annars inte skulle fått se. Torpa var ett mycket fint ställe med gamla vackra charmiga små hus och vi stannade till vid kyrkan. Det fanns ett stort klocktorn där och vi tänkte först klättra upp o se på utsikten, men med alla dessa trappor i värmen kändes det rätt svettigt. Så det fick vara för denna gången. Kan ju få bli en annan gång vi kör fel.

Till sist förstod vi att det bara var att vända. Så var vi på rätt väg igen. Det är så otroligt vackert i Sverige när Sverige är som bäst och det får man ju lov att säga att det varit idag. Små röda stugor med egna bryggor, några småbåtar som puttrar fram på en fantastiskt vacker svensk insjö. Kan det bli bättre?

Vägarna slingrar sej mellan hagar där kor fridfullt går o betar i sej av det saftiga gröna gräset. Man skulle varit ko!! Det har jag visst tjatat om förr. Men jag önskar verkligen få bli en sån i mitt andra liv.



Vi stannade till på ett trevligt litet ställe där ute bland allt det vackra. De serverade nämligen hemgjord glass och det vet ju alla som känner Peter att sånna ställen kan man ALDRIG åka förbi. Det gjorde vi inte heller och det är jag glad för. Attans så god glassen var!! Riktig blåbär och hallonglass...mumsigt! Mycket nöjda och 100 spänn fattigare for vi vidare.




Några loppis besök hann vi med under vägen också...alltid lika kul:)))

Den sista biten ömmade baken duktigt:((
16 mil har vi harvat fram i dag och det känns lite varstans ska sägas.

 

Två härliga veckor i min systers hus på Spaniens underbara solkust har nu redan passerat. Det har verkligen varit skönt med ett avbrott o att få lite andra intryck än alla vindkraftverk o tåkernträsket här hemma.
Man kan sammanfatta resan med tre bokstäver faktiskt---SOL---. Nåja..det finns flera passande ord med tre bokstäver ---BAD---HAV---VIN---MAT---. Inte fel alls...

I den regionen som Almunecar ligger i är det tradition att alltid servera tapas till dryck man beställer in. På köpet då..det kostar inget extra. Man undrar hur affärerna går ihop när det inte är någon idé att beställa mat, det räcker att ta in ett par glas för att bli mätt på köpet. Spännande är det oxå för det är alltid nya små delicata rätter som serveras. Jag älskar verkligen att prova nya smaker o det spanska köket tilltalar verkligen mej!!

 

Peter var då lite mer skeptisk, men en liten mussla fick jag allt i honom med mycket tjat. Den slank i alla fall tillsist ner med en stor klunk cervesa. Av minen att döma var han tveksamt imponerad av det lilla djuret. Däremot var glädjen större när han fick in den ena iskalla cervesan efter den andra. Snacka om att jag blev mätt som fick äta hans tapas med!

Förutom att bada, sola, dricka o äta har vi gjort några spännande utflykter. En dag var vi till en liten by i närheten som heter Salobrenja (reservation för stavningen), den vita staden. O den var verkligen VIT!!! Den såg ut som en gigantisk hög med vita legobitar...så häftigt!

Allra högst upp låg en fästning. Dit skulle vi förstås, så vi körde uppför o uppför, vägen blev bara brantare o brantare och dessutom smalare o smalare. Nu var det försent att vända för det gick helt enkelt inte. Detta var en läskigare upplevelse än att åka värstingkarusellen på liseberg-jag lovar! Men tillsist nådde vi toppen o jag frågade en gammal krum spanjorfarbror om det gick att parka här?? Kändes som vi blockerade hela vägen-den enda vägen, men han såg så glad ut o gestikulerade att det var ok.

Det var hisnande högt o vi fick uppleva en fantastisk utsikt där uppe. Vägen ner var om möjligt ännu läskigare. Måtte bromsarna vara nyservade på vår hyrbil!!  Även om det stod att vägen var enkelriktad så vet man ju aldrig...regler är ju inte lika noga att följa i Spanien. Men vi tog oss väl ner som tur var med en upplevelse rikare:-)

En dag for vi till Granada. En bilresa på ca 1 timme upp bland bergen. Vägarna var jätte fina o omgivningarna fantastiska. Vid horisonten tornade upp snötäckta fjäll. Sierra Nevada. Märklig känsla att gå där på Granadas gamla trånga gator svetten drypande i pannan o se SNÖ!! Här åker man hundra tals mil från vår egen istid för att semestra o vad blir man mest impad av? Jo...SNÖ! Som om vi inte fått nog av det i vinter???

På Söndagen innan vi for hem var vi på besök hos några vänner till Gun o Jarle. Två mycket speciella män som levde tillsammans 900m över havet i ett helt bedårande hus. Homseparet kallas dom av Gun. Översatt blir det bögparet.

Märkligt det där...inte säger man att jag ska besöka ett hetropar? En liten tanke bara...

Vi hade med oss en hel massa jätteräkor, vitt vin, o bröd som vi smaskade på medan Vicktor (den ena homsen) berättade om sina erfarenheter som Berverly Hills mest framgångsrike hundtrimmare. Främst pudlar trimmade han o det fanns bilder på hur han skapat de mest makalösa frisyrer på jyckarna.




Tänk er allt detta på en terass med utsikt så långt som vid klart väder når ända till Marocko!!

 

Det tilltalar mej det där livet. Tänk! Spaniens underbara klimat, en vidunderlig utsikt, massa pickande hönor o en stilig tupp. Friiid! Dessutom tre svarta otrimmade vänliga pudlar som fritt kan springa runt o leva livets glada dagar. Ja de var faktiskt det..otrimmade..eh hur är det man brukar säga? Bagarens bullar o skomakarns barn. Eller...ja minns inte riktigt hur det var men ni fattar vad jag menar!

Jag är så tacksam att vi fick besöka dessa män, bögar eller inte! Hoppas verkligen inte det blir sista gången.

Ska tillbaka med Gun i höst igen så känns inte så tungt att lämna paradiset ändå. Det var faktiskt rätt ok att se träsket igen o våra vita ulltussar inte minst. Lilly som på allvar tror jag är hennes mamma skrek av glädje när vi klev in för dörren. Inte utan att jag längtat efter hennes snabba pussar o envist bitande i näsan.