Lillsemester
Min kära syster o jag är just hemkomna från en lillsemester till Omberg. Vi har gästat det flotta turisthotellet som ligger så vackert i bergssluttningen. Egentligen är detta vår födelsedagspresent till varandra. Istället för prylar gör vi nåt kul ihop. O kul, det har vi verkligen haft. Massor roligt har vi hunnit med på ett endaste dygn som denna tripp varat.
Först en liten sväng till Hästholmen där loppisar, vackra vyer o tjusiga båtar hägrade. Lite småhungriga checkade vi sen in o fick vårt fina rum och en välbehövd lunch. Tvårätters med ett fasligt dyrt vin till. Men äre fest så äre… Maten var iallafall helt ljuvlig liksom vädret. Mätta o belåtna traskade vi ner till Alvastra klosterruin för att…ja tro det eller ej men…ta en tupplur. Vi hittade ett superbra sovställe under ett träd vid några gamla minnesstenar.
Så skönt att få sträcka ut sej där i gräset ett tag.
Det blev en liten rundtur bland det forna klostrets kvarlevor också. Allt har vi förevigat med våra fotografiapparater. Vi är nog lika tokiga i att trycka av bilder i alla sammanhang både Yvonne o jag, även om storasyster tar priset i flest knäpp.
När vi sen utvilade knallar tillbaka till hotellet så bestämmer vi oss för att ta bilen in till Ödeshög för att köpa lite snacks till kvällen. Det var ju några timmar sen lunch o vin så det kunde allt va ok tänkte jag. En gång i mitt liv har jag blivit stannad av polis o fått blåsa så den risken var ju mindre än chansen att vinna på miljonlotteriet. Tänk om jag ändå tagit en lott o vunnit nån stor förmögenhet. Istället kör jag rakt in i en trafikkontroll där TRE poliser vinkar in mej så mycket de kan. Någonstans då kände jag hur blodet försvann o tankarna rusade i värsta scenariot.
”åka polisbil till sjukan för provtagning, fråntaget körkort….ja fängelse rent av kanske…SKÄMS PÅ DEJ CARINA”.
Om de där poliserna hade varit nakna endast iklädda tomteluvor så hade jag inte märkt det så skiträdd var jag. När det sen var dags att blåsa så misslyckades jag tre gånger innan han tillsist sa de förlösande orden att allt såg bra ut. Tack Tack Tack o lov!!! Benen var som gelé o jag skakade som ett asplöv när jag tillsist fick åka vidare. Det var sista gången jag tar denna risk det svär jag på!
Middagen var lika utsökt som lunchen. Denna gång en trerätters med sagolikt fint komponerade smaker. Servitören eller ja…mer likt en servitris egentligen eller i alla fall inte så manlig servitör om jag ska vara diplomatisk. Han gick då verkligen in för sitt yrke. Vi fick rätterna beskrivna för oss in i minsta detalj. Inget utelämnades, det var ursprung för råvarorna, hur de tillagades vilka delar som använts ja till och med att hallonen var HANDPLOCKADE!
Kan man maskin plocka hallon undrar jag???
Som om vi inte fattat första gången tog han samma ingående beskrivning när varje rätt sen väl serverades. Och inte nog med det eftersom restaurangen var liten o alla gäster åt samma meny så upprepades menybeskrivningen typ 100 gånger. Vi skratta så vi tjöt, Yvonne o jag. Två timmar tog middagen så tillsist fick vi be de där handplockade hallonen skynda på lite om vi skulle hinna ner till Krönikerspelet som stod näst på ”att göra listan”. Hela dagen var vädret helt fantastiskt och när vi väl kom ut proppmätta i både mage o öron, möttes vi av en regnbåge värdig sitt namn. Riktigt mäktigt!
Men som alla vet -ingen regnbåge utan regn!
Så precis lagom till att vi skulle bänka oss i 1,5 timme ute i det fria för att se krönikerspelet kom regnet förstås.
Man kan ju inte ha tur jämt för det menar jag verkligen att jag haft i dag!
Men systrarna ”fransson” har ju en extra gen som troligen är bekant.
” Utifall att” genen!
Den innebär att man har egenskapen att alltid vara väl förberedd på alla eventualiteter. Därför hade vi sköna sol stolar, långkalsonger, regnkläder, slokhatt, plastfiltar, myggmedel samt lite annat mindre viktigt med oss. Det ska tilläggas att från början var tanken att vi skulle ha cyklat hit. Tänk er bara, hur packade hade vi inte varit då?
Det var många som inte har vår speciella gen, som också var där. De tittade först konstigt på oss när vi bänkat oss i stolarna med hatt, regnrock o plastfilt över knäna. (Yvonne hade till och med en badmössa ovanpå häxhatten) För visst påminde vi om två förtidspensionerade häxor där vi satt.
Kanske de undrade om vi skulle delta i föreställningen. Inte vet jag, men helt säkert var att de gärna bytt plats med oss när regnet blött ner allt från den lilla koftan till de tunna sommar byxorna o myggorna attackerat all åtkomlig bar hud. Då tror jag att de önskade sej lite släktskap med Yvonne o mej ändå.
Vi frös inte ett dugg, vi hade det myggfritt o regnet hittade inte in under alla lager så istället kunde vi bara njuta av en givande föreställning.
Lite skönt var det sen att ha nära till sängen o få krypa ner under de kritvita sammetslena lakanen. Jag somnade nog bums.
Efter utsökt frukost fortsatte vi vår östgöta turné med att besöka Stocklycke naturrum och sedan vidare till Ödeshögs ”Johanna marken”.
En marknad som kanske är mest känd för att det alltid regnar den dagen och det var inget undantag i år. Tack vare passande utrustning i form av ett paraply o gummistövlar var inte det heller något hinder för att shoppa loss. Ärligt talat så blev det inte så mycket spännande i påsen. Bara några ” bra ha grejor”, en alldeles makalöst bra sekatör som nästan klipper av sej själv om man får tro försäljaren. Några uppblåsbara galgar o ett gäng färgglada bullformar för framtida bak var det hele.
Så skönt det var att bara ha en 15 minuters bilresa hem från semester målet. Det är verkligen underskattat att semestra på hemmaplan. Och konstigt nog så känns det som vi varit borta mycket längre än ett dygn.
