carjo

Tillbakablickar på året som gått...

...görs i media varje år o detta är inget undantag vad jag vet.

Nu tänkte jag göra en egen sådan.

Ett år sen förra nyårsafton då jag önskade att 2010 måste bli ett bättre år än 2009. I det hänseendet har min önskan slagit in, men ändå är den totala känslan att året inte blivit alls det jag önskade. Egentligen började det redan på nyårsafton förra året. Fick ta mej samman o verkligen anstränga mej att klara av dagen. Peter o jag förlovade oss på nyårsdan 1/1-2010. Då såg jag inget annat än vi två o vi skulle fortsätta så...det trodde jag verkligen.

De första tre månaderna på året var ett helvete. Fick ny medicin som bara gjorde mej sämre. Social fobi, panik ångest, förvirring. Kontoret i total urfunktion. Vidrigt! Dessutom utförsäkrad så ekonomin var katastrof o det gör ju ingen friskare precis.
Massvis med snö o svinkallt med rekord var vinterns väderläge.

Våren var dock en ganska lugn o stabil tid. En härlig och välbehövd resa till Spanien i början på sommaren. Helt klart lyckat o underbart skönt hade vi det där.

Sen började ännu en tuff period trots en vädermässigt fin sommar. Kom ändå på nåt konstigt sätt iväg till Spanien tillsammans med Gun fast det såg mörkt ut först. Den veckan var bra o jag trodde att det skulle ge mej mer kraft när jag kom hem oxå.

Men nej...det var precis tvärt om.
Ohanterligt svart blev mitt liv, så svart att jag var tvungen att be om en inläggning på avdelningen. Två veckor i nåt konstigt töcken. Ny medicin...igen. Skör hemma igen. Peter deklarerar separation. Ett hårt slag ännu en gång. Föll ihop totalt o tappade tron på framtiden. Hur överlever man allt?? Fler svängar till avdelning 8.

Konflikten med min älskade dotter har oxå tagit mycket kraft. Orolig, rädd, ledsen, håglös, livlös, likgiltig. LIKGILTIG- det ordet säger allt. Liket blir giltigt....döden blir giltig...så känns det. Maktlös att agera har jag bara att snällt finna mej i fakta. Jag hoppas så att livet ska leva lite snällare med mej detta år. Orkar inte ta mer skit faktiskt.


Hösten har varit så här tung. Sen kommer en vinter i repris som hårt prövar mitt beslut att bosätta mej i stugorna, utan vare sej toa eller vatten. Men skam den som ger sej!

Många ställer sej tveksamma till mitt val att leva bohemliv. Jag tycker bara det är skönt o helt rätt för mej. Känner frid här ute o det är första gången på länge. Så jag tänker gå på min magkänsla i detta val och jag har bestämt mej för att klara av det denna gång!!!
Så stugorna ska bli mina, jag ska köpa dom av Gun o Jarle.

Det jag önskar mej ska hända nästa år är att jag kan komma igång med en vettig sysselsättning. Det är väl ingen omöjlig önskan? Sen att det ska blåsa snälla vindar mellan varandra.