Morsdag
I dag har det gått ett år sen förra morsdag...så klart...eftersom det är morsdag idag. Men det har oxå gått ett helt år sen jag fick träffa Andreas för allra sista gången.
Vi var bjudna till deras nya fina lägenhet på morsdags kaffe kl 15. Det var en riktigt varm och solig sommardag. Sofie o Fredrik o Emilias föräldrar skulle oxå dit.
De bjöd på saft o Emilias nybakade chokladkaka o Adde hade varit o köpt kex. Sånna där torra vita kex o ost kex, Han fick skällning av Emilia som väl inte tyckte han valt de smaskigaste kexen precis. Jag tycker ju dom är goda sen hittade jag inga andra heller, svarade han. Så typiskt Adde..
Vi fikade o Adde berättade att han kommit in på Lunnevad folkhögskola o att han fått csn beviljat. Det kändes som om allt äntligen skulle reda upp sej för honom. Sen visade han runt oss o han var så stolt över deras fina hem. Han ville så gärna visa oss ett klipp från datorn med en trollkarl som tävlade i talang jakten. Andreas var så imponerad över hans nummer. En riktigt trevlig eftermiddag var det o himla kul att han bjöd oss dit tyckte vi.
När vi skulle gå stod han i hörnet av hallen o kramade sin enbenta katt. Jag tror verkligen han visste att det var sista gången vi skulle ses. Åh, vad jag ångrar att jag inte kramade honom innan vi gick. Men det hjälper inte nu tyvärr..allt man ångrar.
Idag har Sofie o jag varit till kyrkogården o suttit vid graven o ätit torra vita kex o druckit röd saft. Vi var där länge säkert en timme. Satt o pratade om Adde o hur han var o om våra egna funderingar. Solen sken i dag med o det var fint där i det gröna gräset bland alla färgglada blommor. Tack för att du var med mej Sofie! Älskade unge, jag tror visst att du börjar bli lite stor nu!
Innan jag slutar för idag måste jag berätta om ett tecken igen.... Kanske det var en morsdagshälsning i förskott, för det här var i fredags när jag var ute o gick med hundarna. En trollslända flög precis framför oss en lång stund, sen stannar hundarna o då stannar den också o sätter sej på vägen. Den flyttade inte ens på sej fast hundarna sprang omkring den. Den var inte det minsta rädd för dom men det var ju inte Adde heller han älskade dom verkligen.
Så har jag fått ner en dikt igen och den får bli avslutet för idag.
Vi var bjudna till deras nya fina lägenhet på morsdags kaffe kl 15. Det var en riktigt varm och solig sommardag. Sofie o Fredrik o Emilias föräldrar skulle oxå dit.
De bjöd på saft o Emilias nybakade chokladkaka o Adde hade varit o köpt kex. Sånna där torra vita kex o ost kex, Han fick skällning av Emilia som väl inte tyckte han valt de smaskigaste kexen precis. Jag tycker ju dom är goda sen hittade jag inga andra heller, svarade han. Så typiskt Adde..
Vi fikade o Adde berättade att han kommit in på Lunnevad folkhögskola o att han fått csn beviljat. Det kändes som om allt äntligen skulle reda upp sej för honom. Sen visade han runt oss o han var så stolt över deras fina hem. Han ville så gärna visa oss ett klipp från datorn med en trollkarl som tävlade i talang jakten. Andreas var så imponerad över hans nummer. En riktigt trevlig eftermiddag var det o himla kul att han bjöd oss dit tyckte vi.
När vi skulle gå stod han i hörnet av hallen o kramade sin enbenta katt. Jag tror verkligen han visste att det var sista gången vi skulle ses. Åh, vad jag ångrar att jag inte kramade honom innan vi gick. Men det hjälper inte nu tyvärr..allt man ångrar.
Idag har Sofie o jag varit till kyrkogården o suttit vid graven o ätit torra vita kex o druckit röd saft. Vi var där länge säkert en timme. Satt o pratade om Adde o hur han var o om våra egna funderingar. Solen sken i dag med o det var fint där i det gröna gräset bland alla färgglada blommor. Tack för att du var med mej Sofie! Älskade unge, jag tror visst att du börjar bli lite stor nu!
Innan jag slutar för idag måste jag berätta om ett tecken igen.... Kanske det var en morsdagshälsning i förskott, för det här var i fredags när jag var ute o gick med hundarna. En trollslända flög precis framför oss en lång stund, sen stannar hundarna o då stannar den också o sätter sej på vägen. Den flyttade inte ens på sej fast hundarna sprang omkring den. Den var inte det minsta rädd för dom men det var ju inte Adde heller han älskade dom verkligen.
Så har jag fått ner en dikt igen och den får bli avslutet för idag.
Kommentarer
Postat av: Maria
Hur har ni det i värmen?
Kramar Maria
Trackback
