carjo

Länge sen jag uppdaterade min blogg nu men det beror på att jag blivit inlagd på sjukhuset. Allt blev bara svartare o svartare o tankarna att inte orka mer blev alltför påträngande. Jag orkar inte må så här länge till. Så förra fredagen ringde jag mobila teamet för att få hjälp. De var hos mej inom en timma o vi bestämde att det bästa vore att få bli inlagd.
Jag känner att jag inte bryr mej nu vad de hittar på för behandling. Allt måste vara bättre än detta!







Nu har det gått en hel vecka sen den dagen o jag har fått 7stycken Anafranildropp, Lithium och lugnande medicin. Det känns som jag sovit bort en hel vecka för så himla trött har jag nog aldrig varit förut.

Faktum är att jag tycker det varit skönt att vara här. Även om det är ett märkligt ställe. Många människor med skiftande problem, diagnoser o personligheter. Det händer faktiskt att jag känner mej riktigt normal om man jämför med vissa...

Några riktigt goa skratt har jag fått när de andra knäppisarna snurrat till det ordentligt. Annars är mitt humör väldigt jämnt nu det känns som jag inte har kontakt med känslorna längre. Känner en slags likgiltighet över situationen. Men det är bättre än alla känslostormar som förut härjat fritt i kroppen.

Peter har varit helt underbar som kommit på besök varje dag o försett mej med allt jag behöver. Det betyder så mycket.

I dag var vi ute han o jag i det fina höstvädret. Vi åt lunch på stan o sen for vi ut till Maxi för att handla. Jätte skönt att få komma ut men oj så tröttande det var. Alla intryck..som att åka karusell bland alla varor där i butiken snurrande runt sej. Benen kändes ostadiga och balansen lämnade mycket att önska. Så väl tillbaka på avdelningen stöp jag i säng o sov flera timmar.

I morgon ska jag få träffa doktorn. Min nya doktor som jag träffade första gången i måndags. Sån tur jag haft för hon var verkligen jättebra!! Jag tänkte höra om det går att få permis nåt i helgen.

Annars är nog detta inrutade liv här på avdelningen, utan särskillt mycket stimulans, det bästa för mej just nu.