carjo

Ännu en resa till paradiset att se tillbaka på. Det är med brett leende jag minns alla upplevelser o strapatser som alltid förekommer där nere. Vi pratar Spanien förståss o den lilla pitoreska byn Almunecar. Jag kom till Malaga den 5 april o där mötte jag Gun som kom dit ett par timmar senare än mej.

Det blev en kopp kaffe en macka o en god bok i väntan på att vi skulle fara till Almunecar tillsammans. En bil hade jag hyrt denna gång o jag har sett det som en stor utmaning att klara av att köra i ett annat land, hitta fram o så. Konstigt nog var jag inte särskilt nervös fast det var ganska mycket trafik där vi for fram på 5 filiga Malaga vägar.. Visst en o annan spanjor hytte med nävarna blinkade o tutade när jag inte höll mej i rätt fil...men vem bryr sej? Inte jag iallafall. Alla gör vi väl våra fel ibland.




Jag känner mej iallafall mycket stolt att ha klarat av att vara med bil därnere o att inga missöden har inträffat. Känns som att växa några cm faktiskt o vem behöver inte det? Så nu ska jag så fort jag får chansen utmana mej själv i att göra sånt som jag vill fast inte vågar. Efteråt känns det nämligen fantastiskt.

Nu har vi ju förståss inte bara kuskat runt i hyrbil det hade ju varit sorgligt att inte få njuta av utomhus när det är som bäst. Vädret har varit som en riktigt bra svensk sommar. Precis lagom varmt o mycket sol. Härliga promenader, cykelturer, strandliv, marknader,läskande drycker, tapas i massor, ja ni vet ju hur det funkar därnere det har jag ju berättat om tidigare.



Vi firade Guns födelsedag på en restaurang där det bjöds flamencounderhållning. Som hon kunde stäppa den tjejen.



En dag tog jag riktigt mod till mej o föreslog Gun att vi skulle åka upp bland bergen o besöka små byar. Vi gav oss iväg med mej som chafför o Gun fick vara kartläsare.




Oj vad det svängde, oj vad brant upp det bar, o hua vilka stup nära vägkanten. Detta killade i min mage o jag fick brottas med höjdskräcken. Samtidigt var det bara helt fantastiskt att se vilket landskap vi färdades fram i. Små gulliga byar dyker upp som vita täcken i fjälllandskapet.



Att få parkera bilen o tillfots uppleva dessa trevliga gränder är ett äventyr, spanska små tanter som sålde nyplockade avocados o apelsiner direkt från sitt hem, dricka ur brunnar med vatten från de hälsosammaste källor, besöka cafeer med bakverk som man inte kan motstå.

Tiden känns som den står stilla men det gör tyvärr inte klockan. Jag hade gärna fortsatt färden i dagar för man vill bara se mer, uppleva mer. Det är det som är livslust tror jag. När man nyfiket tar sej fram o bara får uppleva.

Shoppa gick aldeles utmärkt o varor var det då ingen brist på. Mängder av delikata skinkor som hänger i taken på rader, den sötaste honung var svår att motstå, men då jag reste med ryanair o med endast handbagage, var det bara att nöja sej med fönstershopping förståss. Annars fanns utsökta viner, den bästa chokladen, väldoftande theer o kryddor, handvävda mattor, o smycken av varierande kvalitet o sist men inte minst keramik i massor att tillgå.


Den första byn vi stannade i hette Lanjeron o den var nog mest känd för sitt källvatten som transporterades i stora långtradare på dessa vägar!!! Jag som tyckte det räckte att föra fram en liten clio...

Vi stannade på en liten pub utmed vägen där vi provade den hemgjorda lufttorkade skinkan, det hemgjorda rose vinet och massor färskpressad apelsin juice.




Allt smakade ljuvligt utom vinet men det gjorde mej inget för inte ville jag ha det minsta alkohol i blodet när jag skulle framföra vår dyrbara last. Två ursköna systrar!!!
En säck med nyplockade apelsiner o en påse svarta tomater fick vi med oss därifrån.




Vidare gick färden till en by som heter Pampaneira. Byn omgavs av fjäll o några var snötäckta till och med. Den låg på 1300m höjd över havet.




Här kunde man frossa i hantverk av alla slag så vi lyckades slå ihjäl flera timmar. Meningen var att fortsätta för att besöka en by som ligger på 1500 m höjd o är den högst belägna byn i Spanien.

Men det får bli en annan gång, för vi bestämde att köra ner igen innan mörkret kom. Nerför gick det mycket bättre att köra tyckte jag konstigt nog. Förståss fick det finnas ett visst mått av tillit till bromsarna på bilen. Tydligen kunde man ha det för vi kom lugnt o fint ner igen. Men på vägen så stannade jag vid ett citronträd som stod vid vägkanten o sa till Gun att hon skulle skynda sej ut o palla ett par citroner. Min stora syster gör som jag säger o kastar sej ut efter fångsten.




Det var ju första gången hon pallat just citroner. Lyckliga över gratis citronerna far vi hem o bakar lite knäckebröd. Något var sej jag eller Gun kan leva utan!




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag måste berätta om vår grannes....ja vad säger man....kaktus är det ju i alla fall...
När vi kom ner så såg den ut så här.


Vi tyckte den hade lite drag av ett visst manligt organ så vi fotade skönheten. O fnissade lite...



Vi spekulerade i om det kunde bero på att vi kommit dit o att grannen ville visa sin uppskattning. Vi fick inget svar på det, men den stod ståndaktigt under hela min tid därnere ändå.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sista dagen var vi bjudna till Astrid som bor i en liten söt by uppe bland bergen. Itrabo heter den den. Vi tog en lång vandringstur i bergen. Riktigt mycket uppför var det så det gick inte så fort fram. Men nästan två timmar vandrade vi bland ekalyptus träd och massor av kryddväxter som timjan, rosmarin och salvia.







Så häftigt att kunna plocka sina egna kryddor så där. Önskade att jag haft en stor påse med mej att fylla med alla väldoftande kryddor. Solen brände på hårt denna dag o ingen av oss hade tänkt solskydd så skinnet fick sej en rejäl sveda.
När vi kom tillbaka till Astrid serverades vi en utsökt lunch med paj o diverse smårätter. Underbart!

Mina dagar i Spanien tog alltför fort slut o jag var tvungen att själv köra till Malagas flygplats. Det var lite pirrigt o jag hoppades hitta fram o även till den plats där jag skulle lämna bilen. Som tur var skulle jag resa hem redan kl 6 på morgonen så min färd till flygplatsen gick hur bra som helst då jag i princip fick ha vägarna för mej själv. Nu har jag klarat detta o jag är så stolt!