Julefrid...var ska man hitta den i år?



Dan före dan före dopparredan...o bara en vecka kvar till Afrika resan...
Kan ärligt säga att julen nog går mej förbi detta år. Å det gör mej ju inte ett dugg som alla som känner mej redan vet..

Som vanligt när nåt jag måste ha koll på till 100, närmar sig snurrar jag till allt. Det är lappar med text om vad jag ska komma ihåg att göra o bra att ha prylar precis överallt. Om ni undrar är det inte så svårt att röra till 40 kvadrat...det går på ett kick jag lovar.. har nog packat i o packat upp säkert 20 gånger redan, tror tyvärr inte det är sista gången heller. Marie har som vanligt varit en toppen kompis o lånat ut sin fina Haglöfs rygga till mej mot löfte att köpa en Kanga till henne o att jag behåller säcken tills alla kackelackor o bad bugs är borta. Lovar allt! Ska spara dom i en burk o hon o ja ska ha Afrikafest iklädda kangas o njuta av fritterade läckerheter ;)

Stödstrumporna är köpta likväl som all Mjölbys Malaria medicin, det är så mycket man ska ha för att gardera sig mot annat känns det som. Alkogel, Resorb, diarre tabl, förstoppnings medel, viktiga telefon nummer, toapapper i massor, våtservetter o nästan ett helt apotek med övrig medicin.

Man försöker göra allt man kan för att gardera sig mot mindre trevliga eventualiteter. Ändå är det så mycket som händer utan att man kan ha någon kontroll... Läste precis att det regnat så mycket där vi ska, så massor av broar har rasat så framkomligheten är starkt påverkad. Det kan jag inte gardera mej mot...brobyggar medicin...ja om det fanns låg det säkert i min rygga redan..

Så jobbar jag två pass till innan jag åker, det känns lite sorgligt att snart skiljas från arbetskamrater o elever. För att inte tala om alla nära, jag tror jag kommer längta massor efter er. Julafton ska jag o Fredrik fira hemma hos Yvonne o Hasse. Det blir oxå en sväng till Stefan Petra o Astrid för att äta lite julmat. Ska bli jätte mysigt! Vi kommer förstås besöka mamma med. Det känns så tragiskt att ha henne där på sjukhuset.

Jag vill va klar med allt å åka NUUUUUUUUUU! Splittrad, stressad, spänd, lite skräckslagen men oerhört förväntansfull och lycklig över att äntligen få förverkliga min dröm.

HAKUNA MATATA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0