En regntung dag i juni...
Länge sen det blev nåt skrivet här nu. Men mått för bra helt enkelt...ja så är det...då är inte behovet att få saker på pränt lika stort lustigt nog.
Så idag är min första dag detta år som tårar rinner o sorgen brinner i mitt bröst. Trodde väl i min enfald att det varit sista gången. Att jag fått min beskärda del. Shit vad jag önskar att det var så. Blir så himla rädd för mörkret som jag inte trodde fannns mer.
Men jag ska kämpa med att försöka tända varenda jävla lampa som finns o tänka tankar som gör mej glad. En gammal man som genomlevt koncentrationslägren eller överlevt kanske det heter har skrivit en bok om hur det var möjligt att göra det. Han sa några kloka ord som jag ideligen upprepar o försöker göra till min egen sanning. Han sa: Det är inte hur man har det utan hur man tar det som gör det möjligt att överleva hemska ting. Viktor Frankl hette han.
Mycket har hänt sen sist.... jag har varit enormt driftig och haft ett himla flyt som lite omväxling. Och kraft till tusen. Först å främst har jag avslutat min kurs i kommunikation med högsta betyget MVG. Stolt!!!
Sen har jag fixat mej ett jobb på Folåsa behandlingshem där jag började i slutet av maj. Det är ett kanon jobb o passar mej perfekt....det är ju sånt här jag kan så det är fantastiskt att kunna komma tillbaka igen ii riktigt arbete.
Sen har jag dessutom kommit in på Valla folkhögskaola där jag i höst ska läsa en Global kurs med inriktning mot Tanzania. Man läser om globala frågor, bistånd o swahili. Sen görs en resa på 8-10 veckor till tanzania i januari o man får då delta i olika biståndsprojekt som volontär praktikant. Visst låter det enormt spännande? Jag lääääängtar sååå. Jag har börjat förbereda mej genom att försöka lära lite swahili. Det är faktiskt en dröm sedan tidig tonår att få gå den här utbildningen o göra den här resan. Håll tummarna för att allt ska gå att genomföra!
Förra helgen var det 2 årsdagen sen Andreas valde att ge sig av. Fredrik Sofie Simon Emilia o jag samlades en stund vid kebab baren sen gjorde vi sällskap upp till graven med lite blommor. Det känns som ett stort isande hålrum som bor i mitt hjärta. Livet är så annorlunda nu....en mamma som ville göra gott. Inget jag gör hjälper nu...försent för dej Adde. Kraften måste tillägnas dom som finns kvar här. Jag hoppas så att vi har kraft att orka. Orka med allt som är tungt men framförallt orka njuta av allt som är så fint. Du påminner mej allt som oftast genom att hälsa på i en trollsländas kropp. På årsdagen satte sej en så vacker slända på Lillys huvud. Märkligt nog vare sej skällde hon eller sprang iväg. Men hon kände ---- det var du!
KWA HERI! ( hej då på swahili)
Så idag är min första dag detta år som tårar rinner o sorgen brinner i mitt bröst. Trodde väl i min enfald att det varit sista gången. Att jag fått min beskärda del. Shit vad jag önskar att det var så. Blir så himla rädd för mörkret som jag inte trodde fannns mer.
Men jag ska kämpa med att försöka tända varenda jävla lampa som finns o tänka tankar som gör mej glad. En gammal man som genomlevt koncentrationslägren eller överlevt kanske det heter har skrivit en bok om hur det var möjligt att göra det. Han sa några kloka ord som jag ideligen upprepar o försöker göra till min egen sanning. Han sa: Det är inte hur man har det utan hur man tar det som gör det möjligt att överleva hemska ting. Viktor Frankl hette han.
Mycket har hänt sen sist.... jag har varit enormt driftig och haft ett himla flyt som lite omväxling. Och kraft till tusen. Först å främst har jag avslutat min kurs i kommunikation med högsta betyget MVG. Stolt!!!
Sen har jag fixat mej ett jobb på Folåsa behandlingshem där jag började i slutet av maj. Det är ett kanon jobb o passar mej perfekt....det är ju sånt här jag kan så det är fantastiskt att kunna komma tillbaka igen ii riktigt arbete.
Sen har jag dessutom kommit in på Valla folkhögskaola där jag i höst ska läsa en Global kurs med inriktning mot Tanzania. Man läser om globala frågor, bistånd o swahili. Sen görs en resa på 8-10 veckor till tanzania i januari o man får då delta i olika biståndsprojekt som volontär praktikant. Visst låter det enormt spännande? Jag lääääängtar sååå. Jag har börjat förbereda mej genom att försöka lära lite swahili. Det är faktiskt en dröm sedan tidig tonår att få gå den här utbildningen o göra den här resan. Håll tummarna för att allt ska gå att genomföra!
Förra helgen var det 2 årsdagen sen Andreas valde att ge sig av. Fredrik Sofie Simon Emilia o jag samlades en stund vid kebab baren sen gjorde vi sällskap upp till graven med lite blommor. Det känns som ett stort isande hålrum som bor i mitt hjärta. Livet är så annorlunda nu....en mamma som ville göra gott. Inget jag gör hjälper nu...försent för dej Adde. Kraften måste tillägnas dom som finns kvar här. Jag hoppas så att vi har kraft att orka. Orka med allt som är tungt men framförallt orka njuta av allt som är så fint. Du påminner mej allt som oftast genom att hälsa på i en trollsländas kropp. På årsdagen satte sej en så vacker slända på Lillys huvud. Märkligt nog vare sej skällde hon eller sprang iväg. Men hon kände ---- det var du!
KWA HERI! ( hej då på swahili)
Kommentarer
Trackback
